Har du någon gång hört ett ljud och plötsligt känt hur det går som en våg genom kroppen? Huden knottrar sig, håren reser sig på armarna eller en rysning sprider sig längs ryggraden. Det kan hända när vi lyssnar på en sångröst som berör oss, när musiken når en särskilt kraftfull passage eller när klangen från en gong fyller hela rummet. Det fascinerande är att vi inte behöver bli berörda fysiskt för att kroppen ska reagera. Det räcker med det vi hör och hur hjärnan upplever och tolkar ljudet. Inom forskningen finns ett namn för en särskild typ av sådana upplevelser: frisson.

Vad är frisson?

Frisson är ett begrepp som används för att beskriva de rysningar och den gåshud som kan uppstå vid starka känslomässiga upplevelser, framför allt i samband med musik. Ordet kommer från franskan och betyder ungefär rysning eller darrning. Det handlar om en reaktion där ljudupplevelsen blir så stark att den också ger ett märkbart kroppsligt uttryck. Du kan känna hur det pirrar i huden, hur en rysning sprider sig genom kroppen eller hur håren på armarna reser sig. Frisson är inte samma sak som att frysa. Det är en reaktion som kan uppstå när hjärnan bearbetar en upplevelse som särskilt betydelsefull eller känslomässigt stark. Det här väcker en spännande fråga: Hur kan ljud, som i grunden är tryckvariationer som färdas genom luften, ge upphov till en så påtaglig fysisk upplevelse?

Vad händer i hjärnan när vi ryser av ljud?

När vi lyssnar på musik, ljud eller soundhealing arbetar hjärnan med betydligt mer än att bara registrera toner, frekvenser och rytmer. Olika nätverk samverkar för att bearbeta ljudets struktur, känna igen mönster, skapa förväntningar och koppla det vi hör till känslor och tidigare erfarenheter. Forskning har visat att starkt njutningsfulla ljudupplevelser, där deltagarna också rapporterat rysningar, kan aktivera delar av hjärnans belöningssystem.

I en uppmärksammad studie av Salimpoor och kollegor från 2011 kunde forskarna visa att dopamin frisattes i samband med intensiva musikupplevelser. De såg dessutom skillnader mellan den förväntan som byggdes upp inför en musikalisk höjdpunkt och den starka njutning som uppstod när höjdpunkten väl inträffade.

Det säger något intressant om vårt sätt att lyssna: Vi reagerar inte enbart på ljudet i just det ögonblick vi hör det. Hjärnan arbetar också med vad den förväntar sig ska komma härnäst.

Varför kan en oväntad ton skapa gåshud?

Tänk dig att du ligger på en ljudvila. En klangskål ljuder med en mjuk, återkommande rytm och efter en stund känner du igen mönstret. Du vet ungefär när nästa klang kommer och hur den kommer att låta. Men plötsligt förändras något. En annan skål tillför en ny klangfärg, en djup gongvibration växer långsamt fram eller så upphör ljudet helt och lämnar plats för tystnad.

Det är just samspelet mellan förväntan, förändring och överraskning som är så intressant. Hjärnan söker hela tiden efter mönster i det vi hör och skapar förväntningar på vad som ska komma härnäst. När ljudbilden förändras kan vår uppmärksamhet förstärkas och upplevelsen få en ny känslomässig betydelse.

Inom soundhealing använder vi oss av dessa kvaliteter när vi arbetar med exempelvis repetition, rytm, dynamik, övertoner, kontraster och tystnad. Vi kan bygga upp en ljudbild, låta den förändras gradvis eller skapa en tydlig övergång mellan olika klanger och intensiteter. Det påverkar hur lyssnaren upplever ljudresans förlopp och kan bidra till starka känslomässiga och kroppsliga reaktioner. Forskningen om frisson visar att förväntan och musikaliska förändringar kan spela en viktig roll för uppkomsten av rysningar. Om samma mekanismer framkallar frisson vid exempelvis gongspel eller klangskålar är däremot inte lika väl undersökt.

Det är heller inte så att varje oväntat ljud skapar njutning eller gåshud. En alltför kraftig eller plötslig förändring kan i stället upplevas som obehaglig eller skrämmande. Därför behöver vi som arbetar med soundhealing förstå hur ljudets intensitet, förutsägbarhet och förändringar samspelar med människan som lyssnar.

Varför reagerar kroppen?

När vi upplever frisson är det inte bara de delar av hjärnan som bearbetar ljud och känslor som är involverade. Även det autonoma nervsystemet, som bland annat påverkar hjärtfrekvens, svettning och hudens reaktioner, kan aktiveras. Gåshud uppstår när små muskler vid hårsäckarna drar ihop sig. Det är samma grundläggande kroppsliga mekanism som gör att vi får gåshud när vi fryser, men den kan också aktiveras i samband med starka känslor. Det är alltså fullt möjligt att en ljudupplevelse både känns djupt njutningsfull och samtidigt följs av en fysiologisk aktivering. Det här är särskilt intressant inom soundhealing, eftersom det påminner oss om att en stark kroppslig reaktion inte automatiskt betyder att nervsystemet befinner sig i djup avslappning. Gåshud och rysningar är inte heller i sig ett bevis på att en terapeutisk förändring har skett. De visar att något i upplevelsen har väckt en reaktion.

Vad har det här med soundhealing att göra?

När vi arbetar med soundhealing använder vi många av de ljudkvaliteter som också är intressanta inom musikforskningen. Vi arbetar med rytm, repetition, klang, intensitet, övertoner, kontraster, förväntan och förändringar i ljudbilden. En gong kan exempelvis skapa en komplex ljudvärld där olika vibrationer växer fram, förändras och tonar ut. Klangskålar kan ge långvariga toner med övertoner som samspelar. Med rösten kan vi skapa både kontinuitet och subtila förändringar i tonhöjd, intensitet och klangfärg. Allt detta påverkar hur ljudupplevelsen utvecklas över tid.

Men det är viktigt att skilja mellan det vi vet från forskning om musik och det vi ännu inte vet om specifika soundhealingmetoder. Forskningen om frisson visar att ljudupplevelser kan vara nära förbundna med känslor, belöningssystem och kroppsliga reaktioner. Den visar däremot inte att en viss gong, frekvens eller klangskål automatiskt framkallar frisson eller skapar en särskild terapeutisk effekt.

För mig gör inte det ljudets möjligheter mindre intressanta. Tvärtom väcker det ännu fler frågor om hur vi kan arbeta med ljud på ett medvetet och lyhört sätt.

Att förstå skillnaden mellan en stark upplevelse och en terapeutisk process

Som soundhealer kan det vara fantastiskt att se en deltagare bli djupt berörd av en ljudupplevelse. Men en intensiv upplevelse är inte nödvändigtvis en mer läkande upplevelse. Vi behöver inte spela starkare, skapa större kontraster eller försöka framkalla gåshud för att ljudet ska vara meningsfullt. En stillsam och subtil ljudupplevelse kan ha ett stort värde för den som tar emot den, även om den inte ger några dramatiska kroppsliga reaktioner. Det är också här vår förmåga att arbeta med närvaro, lyhördhet och förståelse för nervsystemet blir betydelsefull. Och inte minst kunskapen om trauma och hur det påverkar oss människor och hur vi filtrerar ljud. Vi behöver kunna skilja mellan aktivering och reglering, mellan en stark känslomässig upplevelse och det som faktiskt hjälper en människa vidare i sin egen process.

Ljud är så mycket mer än något vi hör

Det som fascinerar mig allra mest med frisson är att det visar hur nära förbundna våra sinnen, känslor och kroppsliga reaktioner är. Några toner kan väcka en stark förväntan. En förändring i klangen kan beröra oss så djupt att huden knottrar sig. En röst kan skapa en känslomässig upplevelse som vi känner i hela kroppen.

Och samtidigt är vi alla olika. Vi bär med oss våra egna erfarenheter, associationer och sätt att uppleva ljud. För mig är det en viktig del av soundhealingens kraft och också en anledning till att jag aldrig slutar fascineras av ljudets värld. Ju mer vi förstår om samspelet mellan ljud, hjärna, känslor och nervsystem, desto större möjligheter får vi att använda ljudet med medvetenhet, respekt och intention.

För soundhealing handlar inte om att skapa den starkaste upplevelsen, utan om att förstå och använda ljudets möjligheter för att stödja människan som tar emot det.

Med varma vibrerande hälsningar

Erika