I vår värld av ljud och brus är tystnaden ofta något vi längtar efter men också gör motstånd till då det är där vi kanske börjar känna och uppleva på riktigt. Tystnad kan också upplevas som svår att jobba med som soundhealer, särskilt om vi hamnar i prestation och vill “ge allt”. Men inom soundhealing är tystnaden verkligen en portal till närvaro, integration och djup transformation och läkning.
Tystnad är närvaro – inte frånvaro
Tystnad är inte ett tomrum. Världens brus har nått nivåer som påverkar vår hälsa negativt: stress, blodtrycksökning, koncentrationssvårigheter… listan kan göras lång. Dessutom så tränar vi vår hjärna genom all information som hela tiden flödar att vi hela tiden ska uppleva och vara aktiva och känslan av tomrum kan därav bli oerhört stor när tystnaden kommer. MEN, i kontrast så aktiverar tystnaden hjärnans introspektiva regioner. Studier visar att redan korta stunder av tystnad kan sänka stressnivåer mer effektivt än avslappnande musik. Den hjälper oss att höja medvetandet och skapa mental klarhet. Forskning har även vist att tystnad stimulerar neurogenesen, alltså tillväxten av nya hjärnceller i hippocampus – till och med mer än andra olika ljudstimuli. Tystnaden är alltså inte en brist, utan en kraftfull närvaro. Pauser efter ljud ger mottagaren chans att absorbera och landa. Tystnad lugnar nervsystemet och öppnar för närvaro – det parasympatiska systemet aktiveras än mer.
Urgammal visdom
Inom Nada Yoga, den gamla yogatraditionen, ses inre tystnad (anahata—“det ohörbara ljudet”) som ett heligt tillstånd – en väg inåt till det sanna Jaget. I olika religiös kontemplativ praktik och bland annat hos munkar skapas tystnad för att “lyssna” bortom orden och öppna för inre visdom.
När ljud leder in i tystnad
Tystnaden kan beskrivas som den arena där ljud blir meningsfullt och där integration sker – en intelligent paus där healing äger rum. Simon Heather uttrycker det poetiskt: ljudet leder dig ”in i tystnaden där helande sker” – tystnaden är själva läkandet.
Ett djupt samtal uppstår i tystnaden som inte är total
Kanske kan du också relatera till hur tystnaden finns i naturen och i oss själva – i pausen mellan hjärtslagen och andetagen, i pausen mellan vågorna, i gryningens stillhet, i skogens djupa lugn. Detta balanserar ljudets dynamik och påminner oss om att vi befinner oss och består av ett levande pulserande fält. Kompositören John Cage sökte efter total tystnad och i ett experiment gick han in i ett ekofritt rum. Där hörde han två ljud: ett lågt – blodet som pumpade i hans kropp och ett högt – det han beskrev som nervsystemets signaler. Forskare har i efterhand uttryckt att det höga ljudet troligen var tinnitus, ett pip i öronen – vilket han innan kanske inte märkt i en bullrig miljö – men som träder fram i tystnad. Oavsett vad – så är slutsatsen att total tystnad inte finns. Ljud är alltid med oss men det vi kallar för tystnad öppnar upp för ett djupt lyssnande och samtal inåt
Så betrakta in tystnad som ett avbrott i ljudhealing – låt det bli dess hjärta som pulserar – med pauser mellan varje slag. Genom att hedra tystnaden skapar vi det utrymme där kroppen, sinnet och själen kan integrera, landa och läka.
Så kan du använda tystnaden i din soundhealingpraktik:
🔹 Låt tonerna få klinga ut – helt och fullt
I vår vardag är vi så vana vid snabba övergångar att vi ofta går vidare innan något hinner landa. I soundhealing är det precis tvärtom. Ge även ljuden möjlighet att få blomstra och ebba ut. Just efterklangen är en del av den läkande processen, och när du stannar i tystnad där ljudet precis varit – skapas en stilla resonans där något nytt kan ta form.
🔹 Bjud in medvetna tystnader mellan olika ljud
Det är lätt att tro att vi alltid behöver “göra” något – spela nästa ton, byta instrument, fylla rummet. Men i själva verket är det ofta i tystnaden mellan ljuden som kroppen ofta hinner känna efter, slappna av och integrera. Låt tystnaden bli ett aktivt val – inte ett tomrum, utan en levande paus. Det kräver mod, men effekten är djupgående.
🔹 Stanna i att inte göra – bara vara
Du kan själv landa i närvaro i tystnaden. Det är inte en passiv väntan, utan en aktiv närvaro. Låt tystnaden bli ett utrymme av lyssnande – där du inte producerar, inte presterar, utan helt enkelt tillåter att vara. Deltagarnas nervsystem känner av den kvaliteten, och svarar med trygghet och djupare släpp. Och du hinner känna in och låta ljuden “spela dig”.
🔹 Ge dina deltagare trygg förförståelse
Om du planerar att använda stunder av tystnad i en session eller grupp, kan det vara fint att säga det redan innan ni börjar:
“I den här sessionen kommer vi ibland att vila i tystnad. Det är en viktig del av processen – ett sätt för kroppen att hinna landa och ta emot.”
🔹 Guida mjukt in och ur tystnaden
Tystnaden kan vara utmanande, särskilt om den kommer plötsligt och oväntat. När du för in en tyst paus, gör det med värme och tydlig intention. Tona ut medvetet, inkännande och långsamt, kanske tar du ett andetag där utandningen får höras, eller kanske viskar du: “Vi vilar nu en stund i tystnad…” Och när du återgår till att spela, låt övergången vara lika varsam. Det skapar trygghet och gör att tystnaden känns inbjudande, inte förvirrande eller tom.
🔹 Börja med tystnaden i slutet
Det första steget att använda tystnad om du är ovan är att låta tystnaden i slutet av sessionen få bli lite längre än vanligt. Börja där och se vad som vill växa fram.
Tystnaden är som sagt inte ett avbrott i soundhealing – den är en del av själva läkekonsten. Att våga vila i den, att bjuda in den med omsorg, är att öppna för något djupt och sant.
Jag hoppas detta inspirerar dig att omfamna tystnadens magi i dina sessioner – både för dig själv och dem du håller space för.
Med varma vibrerande hälsningar
Erika
2 kommentarer
Åh vilka fina tips! Jag älskar själv tystnaden och ska verkligen försöka ta till mig att låta ljuden verkligen tona ut och använda mig av tystnaden mellan ljuden. Men jag känner också av det där med att man måste prestera, något som jag måste jobba på. Tack!